Den politiskt korrekta förljugenheten

Anna Lindén: Så länge det är tabu att öppet diskutera vad det ökande antalet våldtäkter beror på kommer problemet inte att lösas. Elefanten i rummet finns kvar, även om man försöker låtsas som om det är den gamla välkända syndabocken alkohol som varit framme igen…

Hörde på finlandssvenska Radio Vega att svensk polis försöker motverka det ökande antalet våldtäkter på finlandsbåtarna genom att uppmana bar- och restaurangpersonalen ombord att inte servera överförfriskade kunder. Förvisso finns det uppgifter om att några av de kvinnliga offren varit berusade då de våldtogs, men är det verkligen polisens sak att skuldbelägga dem? Den allmänna tendensen på finlandsbåtarna är att det sups mindre idag, än för några decennier sedan. Våldtäktsmännen själva hade förmodligen utgjort ett mindre hot om de varit redlöst berusade, så det är svårt att se vad spritförsäljningen har med saken att göra.

Frågan är om ens polisen själv tror på effektiviteten i denna typ av brottsbekämpning. Av allt att döma är agerandet endast ett slag i luften, ett av alla dessa rituella, men praktiskt verkningslösa, lovoffer på den politiska korrekthetens altare. Så länge det är tabu att öppet diskutera vad det ökande antalet våldtäkter beror på kommer problemet inte att lösas. Elefanten i rummet finns kvar, även om man försöker låtsas som om det är den gamla välkända syndabocken alkohol som varit framme igen. Det enda som händer är att allmänheten förlorar förtroendet för en politiskt korrekt och hycklande ordningsmakt. Något som är orättvist mot alla vanliga, dugliga poliser ute på gator och torg, men knappast mot den tongivande nomenklaturan.

Det talas numera påfallande ofta om godhet i den offentliga debatten. Vad många har missat är dock att det goda inte kan existera utan det sanna. I avsaknad av sanning urartar godheten till missriktad välvilja eller, om det vill sig illa, till förljugen sentimentalitet parad med moralism. En påstådd godhet som skyr sanningen är sin egen värsta fiende, varje klarögt barn – och, i ärlighetens namn, även de flesta vuxna – kan ju se att kejsaren är naken. Då tjänar de stora orden inte till annat än att skyla skenhelighetens inre tomhet.

Om Sverige skall ha en chans att bli ett normalt land igen måste vi en gång för alla göra upp med den politiska korrekthetens förljugna verklighetsbeskrivning. Att kunna se och tala om verkligheten som den är, utan skygglappar, är den självklara grunden för all god politik. Ett demokratiskt samhälle är ett öppet samhälle, där också svåra frågor kan diskuteras av alla hågade medborgare ”på torget”. En smygtotalitär överhetsstat, där en liten klick av politiker, ämbetsmän och mediefolk försöker föra allmänheten bakom ljuset med hjälp av nyspråk och missvisande information, är oförenlig med varje form av demokrati. Hur ynklig och moraliskt perverterad den politiskt korrekta nomenklaturan numera är visar sig inte minst i dess oförmåga att ta en ärlig sakdebatt, istället används genomgående fulknep som skambeläggning, smutskastning och epitetsklistrande. Håll ryggen rak och vägra spela med, det är sanningen som gör oss fria!